Mias Oas

I torsdags var jag på besök hos grannen Kerstin för att få instruktioner inför kattvaktande av hennes perserkatter. Vi är tre stycken som delar upp dagarna mellan oss. Det känns bra att kunna fråga någon om råd om det skulle vara något. :)

Avelshanen... äsch, har glömt hans namn igen... Snygg är han i alla fall! :)




Noppan är en riktig charmknutt...inna! :)


Söööötnos!


Busig är hon också.


Hanna leker med Lotta och Noppan:


Isa:

Det blev bara ett foto från kattutställningen i år. Hade fullt upp med att gosa med katter. :)

Här är min kusin Camilla Eriksson som föder upp Sphynx-katter i Husum.


Köpte en leksak med kattmynta till kissarna hemma. De blev som galna och på en timme såg den ut så här:


 



Morgonen efter var leksaken sönderbiten och kattmyntan spridd över lägenheten... :)

Oskar har börjat äta litegrann själv! :) Det lönade sig kanske att jag var uppe dag och natt för att mata honom.


I förmiddags bajsade han också. Jätteskönt om magen kommer igång så att jag slipper ge lavemang. Det var iiinte kul att få det tyckte Oskar.

Här ligger han i gästsängen och vilar upp sig efter att matte hade jagat honom med matskålen.


Ett tips med matvägrande, apatiska katter som nästan har tappat livslusten: stimulera deras intellekt! Här tittar Oskar på sitt favoritprogram med pippifåglar. Han har även fått gå ut i trapphuset, på balkongen (i min famn för det har varit jättekallt!) och vi har lekt mycket med honom.

Oskar är piggare, äter och dricker själv men sover mest hela dagarna. Han har bajsat en gång själv vad jag vet. Kan ha gjort det inatt, men det är svårt med tre katter att veta vem det är som går på lådan.

Han har lekt litegrann med de andra och ganska mycket när grannen Hanna kom på besök. Han har till och med spunnit när jag har klappat honom. :)

Inatt var dock alla tre igång. När Fanny inte skrek och krafsade på sovrumsdörren så gick hon runt och gallskrek i lägenheten så att jag var tvungen att gå upp och kolla så inget hade hänt. Nä-ä-då! Hon vet precis hur hon ska få upp matte. Hon kommer bara rusande och ska in i sovrummet. Alex ville också in och sova i sängen, efter att ha fått spendera gårdagseftermiddagen och kvällen där.

Oskar släppte vi in eftersom han är sjuk och det är synd om honom. Men han var bara rastlös och klättrade i gardinen för att komma bakom rullgardinen och tugga på blommorna... Ville inte alls hoppa upp och sova i sängen.

Fanny har fortsatt och gastat hela dagen för att få komma in i sovrummet, men nu har jag bestämt att det ska vara en kattfri zon. Förutom för Oskar då. Nu ska han skämmas bort så att han får livslusten tillbaka. <3

I lördags kräktes Oskar väldigt mycket. Vi var borta den dagen, men upptäckte det när vi kom hem. Vi förstod att det var han eftersom han har betett sig lite annorlunda på senaste tiden. Gått iväg för att vara ifred, inte velat leka eller jaga Fanny och sovit otroligt mycket. Det har visserligen alla tre gjort, vilket jag trodde berodde på vädret.

Igår, söndag, var han alldeles apatisk, uttorkad och ville inte äta mer än slicka av lite gele från blötmaten. Vi fick en tid på Vännäs veterinärstation där vi sedan tillbringade dagen med vår stackars älskling. Det är så hemskt att se sin katt gå från spattig, galen, vild, lekfull till totalt apatisk. :(

På veterinärstationen blev det sedan nästan 6 timmar:
*rakning av ben för blodprov
*röntgen
*1 dl dropp (som vi fick hålla koll på eftersom veterinären var ensam och hade fullt med patienter)
*röntgenvätska i magen
*1,5 dl dropp till
*röntgen igen

Blodproverna visade inget, röntgen visade inget stopp i systemet eller nåt annat som kunde blockera tarmen. 4000 kr fattigare åkte vi hem. Oskar grät hela vägen hem, dock inte lika högt som på ditvägen. Han var nog rätt slut efter all tortyr.

Väl hemma torkade jag honom ren från kisset när han kissade i buren på hemvägen. Han kissade sedan hela kvällen hemma. Gav honom maten som veterinären hade skickat med. För första gången på några dagar åt han litegrann blötmat och några få bitar torrfoder. Senare på kvällen skulle jag ge honom godartade bakterier för tarmen i pastaform. Det var inte populärt. Efter det åt han ingen mer mat. Gissar att pastan är jätteäcklig.

Gav honom lite kalorikräm i pälsen, för han ville inte äta den. Fanny skulle gladeligen sluka 1,5 tsk så den är inte oaptitlig för katter. Han sprang runt och försökte skaka av sig den, vilket lyckades till en mycket glad Fannys fördel.

Imorse var han alldeles apatisk och såg död ut. Låg alldeles stilla med vidöppna ögon och rörde sig inte när jag tog i honom. Inte förrän jag höll handen vid morrhåren vaknade han till.

Ringde till Björkstaden och Röbäck så att han skulle slippa 45 minuters bilfärd. Ingen av dem hade tid idag. Ringde till Vännäs som sa att vi skulle komma så fort som möjligt.

Jag har inte sovit på en vecka och bad därför Mikael åka med honom själv. Man får väl tycka att jag är självisk, men jag orkade bara inte. Mikael skulle ju ändå till jobbet och jag hade inte kunnat vara på veterinärstationen hela dagen. Jag la mig och sov en stund för att orka med fortsättningen på det här eländet.

Mikael ska hämta Lilleman ikväll. Usch vad hemskt det här är. Jag har förlorat två katter när de gick ner i vikt för fort så jag är förstås jätteorolig.

Fanny trivs i sovrummet:
 

"Vad är den här möbeln till för? Den är ganska bekväm att sitta på..."


"Aha, den är en stege också..."


"Nu kanske jag äntligen når att hoppa upp på vitrinskåpet!"

Den 22 oktober hade jag bjudit in olika tjejer som jag känner på fika. Det vi alla har gemensamt är att vi gillar katter. :)

Grannen Kerstin, Rebecca bakom, Erika som jobbade på Hamnmagasinet förut, Susanne som är med i Djurskyddet Västerbotten, grannen Olivia och granne/arbetskamrat Hanna Nyberg.

Susanne hade tagit med sig jättegoda havrekakor, Hannas sambo hade bakat en supergod nöttårta och Rebecca hade tagit med kladdkaka. Mmmm....

Ja, jag erkänner. Jag är galen i katter. Både egna och andras. :) Några bilder från i höst:

Fanny och killarna på balkongen 25 september:


Fanny och Alex kramas i soffan. 28 september:


Kasper bor i närheten av Ersmarks koloniområdet och hälsar på oss på kolonilotten ibland. 28 september:


Hjärtat brister varje gång man lämnar Kasper utanför stugan. Här fick han åtminstone en stol att ligga på:


Grannkatten "Tre" bor på första våningen med killkompisen "Bus" (inte med på bild). 28 september.


Kasper känner sig rätt hemmastadd hos oss i stugan. Myskille! (1 oktober.)

När vi skulle åka hem för kvällen så följde han med till bilen och så skjutsade vi hem honom. Utan sele. Satt i min famn hela vägen utan att försöka smita. När vi kom fram så öppnade jag bildörren och han sprang raka vägen till husdörren. Helt otrolig kille! Älskar gamla katter. <3

Har en charmknutte hemma också: Oskar. Han hoppar upp på hyllan i klädkammaren och rumsterar runt bland mina kläder. Gärna när jag har städat. Sedan ska han åka "mammahissen" ner till golvet. På min rygg alltså. :) 4 oktober:


Alex busar med Oskar. 8 oktober.


And now for something compleeetely different...

Regnbåge sedd från balkongen på Ersboda 29 september. Det var otroligt vackert, men det framgår tyvärr inte av den här bilden. :(


Sorry för den dåliga kvalitén. Fotat med iPhone och inte Photoshop:at.

Ringde polisen idag. En surmulen tant svarade och ville först inte kolla om någon efterlyst en kisse med detta signalement, men gav med sig. Jajemän! En katt med Pelle-Måns utseende hade stuckit bara en bit ifrån koloniområdet. Jag ringde, ägaren kom genast för att hämta sin 12-årige katt KASPER! Lyckligt slut på historian. :) Men jag måste erkänna att jag kommer att sakna honom...

Kasper återbördad till sin ägare

Idag fick vi el indragen i stugan, så jag fixade med lampor och möblering när jag hörde ett "mjau-mjau-mjau" utanför dörren. Där står samme herre som jag träffade i söndags på vägen och lovade att han skulle få komma in i stugan och kanske få lite käk nästa gång vi var där. Jag vet, man får inte mata katter, men hur som helst... Bara det att han tydligen forstod vad jag sa... Kisse-Måns-Pelle kom in i stugan och jag hade tagit med lite kattmat hemifrån. Han slukade maten och sen ville han ha gos. Han följde med mig till säng-soffan och hoppade upp för att mysa på en gång. Klok och fin kille. Jag har skickat bilden på honom till Djurskyddet och kollat Locus bortsprungetannnonser, men ingen matchning. :(

Pelle-Måns var übergosig.


Lääänge... Jag fick inte gå ifrån honom en sekund! Mikael fick fixa fika. (Fick en bullängd av en granne)


När Kisse-Måns hade somnat smet jag ut och hjälpte Mikael gräva kabeldike för elkabeln. Tuungt att gräva i grusjord!!!


Ingen som känner igen "Kisse-Måns"??? Han finns alltså i Ersmark norr om Umeå. En örat är vikt.

Fanny var bara för söt igår när hon hoppade efter en jordgubbsplanta som hänger i en ampel. Lillrultan... :)