Mias Oas

2012-01-23
12:38:59

120123 Oskar sjuk
I lördags kräktes Oskar väldigt mycket. Vi var borta den dagen, men upptäckte det när vi kom hem. Vi förstod att det var han eftersom han har betett sig lite annorlunda på senaste tiden. Gått iväg för att vara ifred, inte velat leka eller jaga Fanny och sovit otroligt mycket. Det har visserligen alla tre gjort, vilket jag trodde berodde på vädret.

Igår, söndag, var han alldeles apatisk, uttorkad och ville inte äta mer än slicka av lite gele från blötmaten. Vi fick en tid på Vännäs veterinärstation där vi sedan tillbringade dagen med vår stackars älskling. Det är så hemskt att se sin katt gå från spattig, galen, vild, lekfull till totalt apatisk. :(

På veterinärstationen blev det sedan nästan 6 timmar:
*rakning av ben för blodprov
*röntgen
*1 dl dropp (som vi fick hålla koll på eftersom veterinären var ensam och hade fullt med patienter)
*röntgenvätska i magen
*1,5 dl dropp till
*röntgen igen

Blodproverna visade inget, röntgen visade inget stopp i systemet eller nåt annat som kunde blockera tarmen. 4000 kr fattigare åkte vi hem. Oskar grät hela vägen hem, dock inte lika högt som på ditvägen. Han var nog rätt slut efter all tortyr.

Väl hemma torkade jag honom ren från kisset när han kissade i buren på hemvägen. Han kissade sedan hela kvällen hemma. Gav honom maten som veterinären hade skickat med. För första gången på några dagar åt han litegrann blötmat och några få bitar torrfoder. Senare på kvällen skulle jag ge honom godartade bakterier för tarmen i pastaform. Det var inte populärt. Efter det åt han ingen mer mat. Gissar att pastan är jätteäcklig.

Gav honom lite kalorikräm i pälsen, för han ville inte äta den. Fanny skulle gladeligen sluka 1,5 tsk så den är inte oaptitlig för katter. Han sprang runt och försökte skaka av sig den, vilket lyckades till en mycket glad Fannys fördel.

Imorse var han alldeles apatisk och såg död ut. Låg alldeles stilla med vidöppna ögon och rörde sig inte när jag tog i honom. Inte förrän jag höll handen vid morrhåren vaknade han till.

Ringde till Björkstaden och Röbäck så att han skulle slippa 45 minuters bilfärd. Ingen av dem hade tid idag. Ringde till Vännäs som sa att vi skulle komma så fort som möjligt.

Jag har inte sovit på en vecka och bad därför Mikael åka med honom själv. Man får väl tycka att jag är självisk, men jag orkade bara inte. Mikael skulle ju ändå till jobbet och jag hade inte kunnat vara på veterinärstationen hela dagen. Jag la mig och sov en stund för att orka med fortsättningen på det här eländet.

Mikael ska hämta Lilleman ikväll. Usch vad hemskt det här är. Jag har förlorat två katter när de gick ner i vikt för fort så jag är förstås jätteorolig.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: